Korta fakta:
Gör jag i Flashbackbandet: Lirar keyboard och sjunger
Född: 1973
Mitt stjärntecken: Tvillingarna
Bor just nu i: Gävle
Favoritmat: Ungersk gulash
Dricker gärna: Guiness
Mitt favoritgodis: Popcorn
Ser gärna på: Film och frågesport
Lyssnar gärna på: Billy Joel, Clapton, Nickelback, Black Sabbath…
Läser ibland: John Ajvide Lindqvist, Anders Fager, Joe Hill
Bra egenskaper: Kreativ och påhittig
Dåliga egenskaper: Rastlös och totalt ointresserad av TV-sport
Intresset brinner för: kultur och utbildning
Sanslöst rädd för: Sverigedemokrater
Tror stenhårt på: Michael Moore
När jag var liten ville jag bli: Serietecknare
Musikhistorik: Jag tror jag var 13 - 14 år när jag och kompisen Magnus Ivarsson startade vårt första band. Eller
band, tja, om man kan kalla en tonåring som kämpar med ett trumset och en annan som misshandlar en elgitarr för band, så ja. Men det var hur som helst ett viktigt startskott. Hösten -89 hade vi tagit oss så pass att vi båda två började på musiklinjen vid Härnösands gymnasium, och det var nog där som jag på allvar “hittade hem”. Jag hade aldrig gått på kommunala musikskolan - all undervisning hade skett hemma - och nog var det så att jag i vissa avseenden påbörjade mina musikstudier med ett
sämre utgångsläge än många av mina klasskamrater som var mycket mer slipade instrumentalister
än jag, men när det kom till musikteori, orkestrering och komposition tror jag att jag hade ett försprång. Det är nämligen ganska utmärkande för mig att jag aldrig lyckats välja instrument. Det är
ju så kul att spela alla möjliga instrument, men då lär man sig också ungefärligen hur alla instrument beter sig, vilket underlättar när man ska komponera för band, orkester, etc.
Efter de tre åren på musiklinjen delade sig vägen i två, och på något världens vis lyckades jag hålla
mig kvar i båda filerna. Å ena sidan började jag plugga språkvetenskap med sikte på en gymnasielärarexamen i svenska och engelska. (Det hävdades nämligen med eftertryck att arbetsmarknaden var betydligt säkrare där än den var på musikersidan.) Å andra sidan började jag ganska snart jobba som musiker och sångare i cover- och dansband, samt som trubadur, vilket jag
är glad för idag, även om det är undervisning som ger mig min huvudsakliga inkomst. Mina mest seriösa och långlivade jobb har varit i Emeros, Charad, Misse & Moie och Boogie, så det är en viss slagsida åt dansband i meritförteckningen, men precis som jag haft svårt att låsa mig vid ett instrument har jag också haft svårt att låsa mig vid en särskild musikstil, och spelar fortfarande lika gärna hårdrock som jazz, synthpop eller dansband. I min Creative Zen, som alltid finns i fickan, snurrar just nu mest hårdrock av typen Dio, Alice Cooper, Dream Theater, Black Sabbath och Ozzy, men där finns även t.ex. Dire Straits, Thea Gilmore, Union Station och Steve Morse.